Komplimanger och beröm

Jag önskar jag kunde ta åt mig av alla komplimanger och de beröm jag får.
"Du är så vacker, Elin", "Du behöver inte se ut som ett skelett för att vi ska gilla dig, för vi älskar dig för hur du är på insidan", "Gud vad fint ditt hår är, Elin!"
Men alla de orden rinner av mig direkt, ingenting fastnar som jag egentligen vill att det skulle kunna göra. För hur vet jag att personen bakom komplimangen eller berömmet inte sen går där ifrån och skrattande tänker "haha tänk om hon är så dum så hon tror att jag menar det" Eller något liknande. Jag kan ju aldrig vara riktigt säker på att den personen talar sanning, att hon säger för att hon menar det eller för att hon/han driver med mig.
Men säger jag något till mig själv, tar jag åt mig och tror på det. För trots allt är det bara de kommentarer jag säger till mig själv som kan jag kan vara säker på är sanna. Jag kan ju egentligen bara fullt ut lita på mig själv.
Jag vill kunna spara alla komplimanger och beröm i en liten låda längst in i huvudet och ta fram den dagen då jag behöver dem. Fast det kan jag inte, för där kommer det igen - jag vet inte ens om det är sant, just den kommentaren. Men någon gång, ja då ska jag börja kunna ta åt mig sånt som borde göra mig glad. Någon gång, någon gång i framtiden.