Jag hatar att jag älskar dig

Hon lägger armen runt mina axlar. Drar mig tätt intill henne. Ger mig värmen och tryggheten jag vill ha. Jag låter tårarna falla och hon torkar dem med späda fingrar. Hon börjar pillar mig i håret, nynnar på en sång och viskar; "Du är min, du är bara min. Du är min allra bästa vän." Jag ser på henne med mina ögon och tittar in i hennes djupa, klara och kalla. Jag nickar sakta, viskar fram ett "Ja" som är näst intill ohörbart. Men jag vet att hon hör mig, hon hör mig alltid. Hon vet alltid vad jag gör, hon har makten och kontrollen. Jag böjer ner blicken, men hennes hand lyfter upp min haka igen. Öppnar munnen och viskar, tystare men ändå så hör jag henne som om hon hade skrikit. "Jag älskar dig Elin. Vi ska alltid vara tillsammans, ingenting skiljer oss åt. Jag litar på dig, du är den enda jag litar på. Och du måste hålla dina löften." Jag ryser, får gåshud på kroppen. Hon stryker sina händer över mina armar och jag känner genom hennes berörning, hennes ilska. Hon är arg. Arg för att jag har gått upp i vikt, alldeles för mycket. Spänner ögonen i mig, men hon ser min rädsla. Med ens mjuknar blicken. "Elin, lyssna på mig. Jag är den enda som älskar dig, den enda som vill dig allt väl. De i livet vill dig ont, mat gör en olycklig." Jag har inget svar. Jag slits mellan Ana och livet. Plötsligt är hon borta. Men i mitt huvud finns hon alltid kvar.
Jag hatar att jag älskar dig.