LÅNGT OCH LEVANDE

Hej alla fina människor därute.. Det var längesen jag skrev. Men efter en lite paus är jag tillbaka, dock vet jag inte hur mycket uppdatering det blir. Jag har haft väldigt mycket att tänka på under sista veckorna och det har bara snurrat i huvudet på mig. Men jag är på bättringsvägen och jag håller på och bli frisk. Jag vill verkligen bli frisk, längtar längtar. Jag har några kilo kvar till min målvikt, tankarna maler i huvudet på mig men jag kämpar verkligen, det gör jag. Alla kan om de vill, frågan är om de har inställningen.
Under den här tiden som jag inte har bloggat har det hänt endel. Saker som att fika tillhör vardagen, jag har sojalatteabstinens och den största ångesten ligger på skolan. Jag har förstadiet till magsår för att jag har stressat så himla mycket och blir alldeles förvirrad över skolan. Men nu är det prao nästa vecka, sen påsklov och efter det prao igen. Så jag ska försöka plugga så mycket att jag känner mig lugn. Det är inte kul..
Jag har lärt känna mina två bästa vänner under en kort tid, Hanna Olin Månsson och Lisa Högkil. Så nu lever jag med dem plus Julia Holknekt vid min sida och sätter gasen i botten mot livet. Jag och Sophia har haft våra vara-uppe-så-länge-vi-orkar-helst-till-sex-kvällar och ätit massor av godis. Dessutom har jag funnit min kärlek, jag är dökär! Odd Molly... Odd Molly är min stora kärlek. Och sen kommer Mathilde (affären), doftljus, ugg från uggs austraila och massa sådant fashionablesthings.
Jag har ätit briocher från GEB och pratat med min idol, Julias pappa - Per Holknekt (fniss), suttit i Lisas säng och ätit ben and jerry's, varit ännu mer med Julia, varit och fikat och dreglat på Mathilde med Hanna, skrattat så jag har fått hicka med Sophia och en hel del annat som hör det riktiga livet till. Dock finns det ju också nackdelar med livet, som att man börjar orka tjafsa om småsaker igen (tiden man alltid räknade kalorier på) vilket har gjort mig och Elin lite halvt vissna på varann, men Ha, jag ändrar inte min åsikt men jag älskar Elin ändå!! Jag ska hem och baka hos henne när hon har flyttat vilket hon gör om bara några dagar.
Livet är en berg o dalbana men på något sätt blir det ändå vad man gör de till. Har man rätt inställning och tror på att det ska bli bra så kommer det blir bra. Men sitter du hemma i ditt mörka rum och deppar så kommer ditt liv inte bli mer än så, inse fakta liksom.
-
Igår var jag med finaste Lisa och vi hade sjukt roligt, snattade stora cookies på EH och luktade på parfymer på NK. Sen var jag med Sophia och hon sov hos mig, jag har dock endast sovit 4 timmar i natt och mitt huvud är så dött! Det har gjort ont hela dagen och jag har inte druckit någon sojalatte fast hela min kropp (mest mitt huvud) skriker efter det. Men koffeinrikt té har jag druckit iaf. Sömnbrist i allra högsta grad... Fast nu är mammas kompisar från England här, det är jättekul för jag får träna min engelska lite. Imorgon ska jag vara med Lisa, om det blir som planerat? Nu ska jag äta kladdkaka... som jag har bakat... kvälliskvällis..
-
Elin vet vad jag tycker... men vi tycker inte samma sak; men jag tycker att man ska HATA PRO ANA :'(

AHHHH

Förlåt. Ja ska uppdatera mer!

.....................

.... det finns inga ord. Är så jävla tom.

För aldrig gör jag rätt

Får en spark i magen, kippar efter luft
Får ett slag i ryggen, ramlar framåt
Ångesten stiger mer och mer, får panik
Hon tvingar ner mig på golvet
jag kan bara lyda, hon är så jävla stark
Hon stampar på mig, men jag ser inget längre
Mina kinder är blöta, av tårar från smärta
Hon hatar mig mer för varje dag som går,
För aldrig gör jag rätt.
Är så jävla värdelös, värdelös
Det smärtar så inihelvet, det kallas å n g e s t

V i e t n a m 2006

Här är tre bilder från våran Vietnam resa vi gjorde 2006. Då var jag ätstörd och till och från hållt på. Men här i min fullt normala kropp. Var jag tjock då? .. Jag vet inte vad jag ska säga.

Tårar

Det där som hände. Kan fan inte glömma det.
Vacklar, faller. Orkar inte. Jag vet inte om jag vill.. för vad kommer jag tillbaka till? Innan allt mådde jag skit. På andra sätt. Är det de jag kommer tillbaka till, fyfan vill inte.

I fyra år

I fyra år har jag haft ätstörningar. I nio månader har jag haft diagnosen "en hög grad av anorexia nervosa" över mig samt en diagnos av grov depression och som också har lett till självskadande beteende. I fem månader har jag varit inlagd på sluten vård, i fem månader har livet utanför min bubbla fortsatt medans jag har suttit på mitt rum och räknat kalorier eller legat i en bältessäng med sondslangar. Och det kallar jag inte livet. Att vara sjuk är inte alltid en dans på rosor. Kom ihåg det.